imnotanangel

Det här är till dej. jennifer ullerika cecilia timon nyström.
 i sommar trodde jag aldrig att det skulle vara vi två genom allt. att det skulle vara vi som sa allting till varann vi två som kände så lika. som satt i samma båt. men det blev så. du var den ända som förstord när allting kändes så mörkt. jag berättade allt för dej. och såklart vill jag att det ska vara så nu med. och du lyckas verkligen göra mej lycklig. där i rulltrappan med "our last summer" i bakgrunden jag har aldrig varit lyckligare, alla som sett oss måste tyckt att vi borde ligga inne på sjukhus men alltså gumman jag är så jävla glad att jag har dej.och jag tror verkligen på att det kanske blir bra nu. med tanke på lampan igår. det ska bli bra älskling. jag kan vara sjuk i huvet jag kan säga saker jag inte menar jag kan vara öhm hyper jag kan vara seriös jag kan vara värsta damp jag kan vara emo men framför allt just nu hoppas jag riktigt jävla lycklig om jag har dej vid min sida. du och jag föralltid. och jag säger föralltid för det känns så vi ska va dom där pansisarna som sitter med puckelrygg och hängpattar med hörapparat och kommer ihåg våra tider tillsammans varje dag i hundra år fast såklar. vi skulle vara tretton hela livet och det är långt kvar tills dess. och ibland önskar jag faktist att jag inte va så sjuk ihuvet och så typsikt agnes, jag vettifan varför jag är det, igentligen? - det finns så mycket jag vill säga. men vart jag igenltigen vill komma med det här är: du får mej att le igen. och jag kan bara skriva som det ser ut nu vet aldrig vad som händer i morgon men jag tror iallfall att det kommer långsamt bli bättre mycket bättre. för lampan lös. eller hur? hur som helst allt jag behöver säga är jag älskar dej min bästaste vän livet ut, ska alltid finnas här för dej.